Demokratins död och återuppståndelse

Regeringen har bestämt sig för att mörda det fria ordet. Hädanefter ska inget kunna sägas eller skrivas utan att de ska ha rätt att granska det hela. Det betyder att politiska motståndare kan granskas, skattefifflare eller sjukskrivningsfuskare kan åka dit. Den som söker nytt jobb utan arbetsgivarens vetskap eller vänsterprasslar riskerar att avlyssnas. Självklart är det inte så informationen ska användas. Den får bara användas mot yttre hot, grov brottslighet och så vidare. Det är bara FRA som har informationen. Det är de som ska avgöra vad som ska lämnas till polisen för brottsbekämpning. Att man återremitterar det hela för att smeta nytt läppstift på liket gör ingen skillnad. Guvernör Reinfeldt leder oss allt närmare statusen som den 51:a delstaten.

Hur länge dröjer det innan någon säger att polisen måste få tillgång till allt? Det är bara de som vet vad som är relevant. Först och främst kan jag tänka mig att det gäller för att få stopp på den organiserade brottsligheten. Om polisen vill ha allt om vissa personer med påstådd anknytning till nazistligor eller MC-gäng, varför ska de inte kunna få det? Hur länge dröjer det innan någon tycker att sjukskrivningskostnaderna är så höga så att om man bara låter Försäkringskassan få kolla trafiken på de IP-adresser där någon är sjukskriven skulle man kunna spara miljoner? Eller där man spårar en pappa som inte betalar underhåll med hjälp av hans mail? Hur länge dröjer det innan skattemyndiheten kan tala om för någon att de egentligen inte är bosatt där de påstår för att de ju aldrig är där?

Även om det mot förmodan aldrig sker så är blotta vetskapen om att staten har rätt att se allt tillräckligt för att få vissa att avhålla sig från att säga eller göra vissa saker. Kanske är det ett vårdbidräde som inte vågar avslöja misskötsel av gamla. Möjligen kan det vara människor som inte vågar ringa och beställa tid för HIV-test eftersom de inte kan vara säkra på att samtalet inte avlyssnas. Det kan vara homosexuella som inte vågar uttrycka sina känslor eller prata om sinläggning på telefonen för att de kanske då inte får donera organ i framtiden. Det sägs ju att det är farligt att låta öppet homosexuella göra sånt.

Kanske är det en soldat i utlandstjänst som inte vågar avslöja tortyr inom enheten. Kanske är det en pedofil som inte vågar söka hjälp och därför till sist inte klarar av att behärska sig och då begår ett av de värsta övergrepp man kan göra. Kanske är det FRA-anställda som inte vågar avslöja att FRA läcker uppgifter som ett såll. Ja det behöver inte ens vara FRA anställda. Det kan ju lika gärna vara någon inom kontrollmyndigheten som ska kontrollera kontrollmyndigheten som ska kontrollera kontrollmyndigheten osv….. Här blir ju högerns steppdans för att låtsas öka säkerheten faktiskt en försämring eftersom en ordentlig granskning kräver tillgång till informationen och då är det fler som kommer att kunna ta del av det vi kanske inte vill offentliggöra. Då det är människor som ska sköta det hela så kan jag tänka mig att en partner till någon av dem som ska jobba med granskningen blir extra försiktig med vad han eller hon skriver i sina mail. Visserligen får inte partnern läsa det, men han eller hon kanske kan. Blotta misstanken är tillräckligt.

Självklart kommer alla grovt kriminella med mer än en hjärncell att kryptera sin trafik och anonymisera sitt surfande. Det gäller också tusentals hederliga svenskar som inte vill få sin privata mailkonversation med sin partner uppläst för sig vid en utredning på försäkringskassan, eller som inte vill riskera att inte få ett statligt jobb i framtiden på grund av att de fastnat i fel register. Eller som bara tycker att privat post ska vara privat. Vi är faktiskt några stycken som fortfarande tycker det. Till skillnad från de svikare i riksdagen som pratar om frihet men sedan gör vad som helst för att få behålla lön och förmåner ändå tills nästa val. För mig framstår största svikaren som Fegrik Fegerley, stora ord men liten på jorden. Vilken hycklare.

För övrigt tror jag inte heller att sannolikheten är särskilt stor att någon förvirrad terrorist i Afghanistan som ska spränga en bilbomb skickar ett okrypterat mail med de sökord som FRA letar efter och som om det mot förmodan passerar Sveriges gränser hinner snappas upp och översättas av FRA och att meddelandet ska hinna analyseras och vidarebefordras till svensk personal i Afghanistan som dessutom ska förhindra det är så osannolikt så det kan nog inte ens regeringen tro på.

Men även om FRA-lagen blir på ett sätt blir regeringens mördande av det fria ordet både genom lagens innebörd och dess hantering så finns det också något gott i det hela. När de till och med använder säkerhetspolisen för att stoppa kritiska demonstationer så för det tankarna till helt andra länder.

Den politiska kartan i Sverige skrivs om. De politiska partierna kan generellt liknas med en åldrande patient som väntar på döden. Partipiskan är ännu ett skäl att plocka bort röstboskap och låta paritledaren rösta för hela gruppen för att spara pengar eller varför inte låta statsministern bestämma allt själv.Det är ju det han verkar vilja. Men när det politiska intresset inom partierna tynar bort så växer något annat fram.

Även om det inte räckte hela vägen den här gången så har Sveriges bloggare lyckats sätta fokus på en fråga som regeringen, med oppositonens benägna bistånd, försökt smyga igenom. Gammelmedia har varit tystare än Mona Sahlin,förmodligen för att det är jobbigare att sätta sig in i FRA-lagen än att skriva nakenkupp. Men när gammelmedia abdikerar från sin granskande roll så tar tusentals bloggare över.

Resterna av de politiska partierna har vänt sig mot sina egna och krävt att få behålla sin frihet. Trots det så har riksdagsmännen valt att följa Reinfeldt hellre än sina egna partier. För de borgerliga riksdagsmännen som prioriterar karriär före principer så kommer nog väljarnas dom att bli hård. Men när riksdagsmännen ger upp sin uppgift att kontrollera regeringen så är jag övertygade om att bloggarna tar över. Bloggarna kommer också att granska riksdagsmännen noga. Särskilt de ljugande hycklarna. Eftersom bloggarna är vitt spridda i politiska sympatier så kan man ge sig den på att även vänstern kommer att granskas. Därför hoppas jag att Socialdemokraterna lovar att riva upp FRA-lagen vid ett regeringsskifte. Dels ökar det möjligheten för regeringsskifte. Dels slipper jag leta en ny politisk hemvist. Dels slipper vi se den största politiska revolutionen i Sverige på nära 100 år. För vägrar partierna rätta sig efter folket så kommer inte folket att välja om dem.

Regeringens mord på demokratin och försök att köra över folket har väckt det politiska intresset hos 10.000-tals. Även de som aldrig diskuterat politik har lärt sig att demokratin måste försvaras. Det är människor som aldrig röstat eller brytt sig om politik som tagit sig till riksdagshuset för att protestera. Här är en enorm möjlighet att återuppväcka ett politiskt engagemang bland människor. Här har de politiska partierna en gyllene möjlighet att blåsa nytt liv i de döende patienterna. Men det är deras val. Vill de inte ha nya intresserade människor utan bara röstboskap och valmaterialutdelare så får de nog fortsätta med de gamla medlemmarna ett val till. Då får den sista medlemmen begravas med partifanan inom några år. Då kommer nya partier att ta över. Jag hoppas på de gamla, kanske för att jag trots allt är lite konservativ. Men det kanske är de gamla partierna så ruttna så det är så att det är lättare att riva resterna och bygga nytt.

Så ur askan av det som varit dött så reser sig demokratin som fågeln Fenix. Det kommer aldrig att bli som förr när de politiska partierna kunde göra upp i det fördolda och sedan leka lite politiskt spel för media. Nu kommer politiken att granskas av tusentals intresserade personer som kan skriva sin egen politiska agenda. Till och med gammelmedia borde ha lärt sig att en politisk fråga kan bli het om det bloggas om den, även om de etablerade partierna försöker att gömma den.

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, diktatur, demokrati, avlyssning, övergrepp, guvernör Reinfeldt, Fegrik Fegerley, signalspaning, Mona Sahlin