Efter att jag lämnat Socialdemokraterna så undrar jag nu om inte det finns något politiskt parti som värnar friheten men samtidigt vill ge medborgarna trygghet. Jag vill inte se tiggare på gatorna i Sverige. Jag vill inte se ett Sverige där man slösar enorma summor på att leka affär med våra gemensamma tillgångar i form av olika ”pengasystem”. Men jag vill inte heller se ett Sverige som förbjuder människor att göra vad de vill, även när det inte skadar oskyldiga.
Jag vill se ett Sverige som bygger på Wigforss gamla tankar. Politiken ska utgå från att ge människor förutsättningar att leva sina liv så som de vill. Men samhället ska också ta hand om dem som behöver hjälp. Vill någon gå på krogen klockan tre på natten, cykla utan hjälm, anställa hemhjälp, skicka brev som inte avlyssnas eller ha sex med andra vuxna personer så måste man få göra det. Men blir någon sjuk, drabbas av olycksfall, arbetslöshet eller annat så ska samhället vara där som ett stöd.
Lagen måste vara till för att samspelet mellan människor ska fungera och för att skydda oss från människor som vill ont. Främsta syftet med lagen får inte vara att göra alla till brottslingar för att man någon gång betalt för sex, trimmat en moppe, druckit hembränt, kört bil utan bälte, kört för fort, laddat ner porr, använt lätta droger, struntat i att betala TV-licenesen, jobbat några timmar svart eller vad det nu kan vara. Ännu värre när lagen ska användas till en enorm massövervakning av allt vi säger och allt vi gör, där varje svensk ska finnas i en DNA-bank som staten gör som de vill med och till och med alla resor in och ut ur Stockholm ska registreras.
Förr stod Socialdemokraterna upp för de svaga, utan att förtrycka hela befolkningen. Folkpartiet under Bengt Westerberg var på god väg, men eftersom de satte sig i Bildts knä så kunde de inte införa den politik de pratade om. Centern var en gång för decentralisering och småskalighet. Piratpartiet är rätt ute när det gäller frihet, men har ingen helhetspolitik. Jag vet att det är flera än jag som är politiskt vilse efter den senaste tidens turbulens med en svikande regering som för krig mot den egna befolkningen och en obefintlig opposition.
Var finns ett parti som sätter medborgarnas frihet främst utan att lämna de som misslyckas i sticket? Var finns ett parti som vill befria svenskarna? Var finns ett parti som vill skydda de svaga utan att överbeskydda oss alla?
Läs även andra bloggares åsikter om frihet, ofrihet, politik, FRA, svek, obefintlig opposition, krig mot befolkningen
Nog fan känns vilsenheten igen. Stora risken är att det är som med demokrati… det värsta styrelseskicket om man bara bortser från alternativen.
Bilda ett nytt parti är inte helt frestande heller. Det finns få saker som drar till sig intoleranta, försmådda, knäppskallar lika efektivt.
/M
Så sant. Visst dras idioter till nya partier. Å andra sidan dras de även till gamla. Vi kan ju bara se på dem från alla riksdagspartier (nästan) som gör bort sig numera. Dessutom känner ju både du och jag till ett antal idioter från vår tid som aktiva. Skillnaden med ett nytt parti är ju att man inte behöver sätta dem i ansvarig ställning som tack för lång och trogen tjänst eller kvotera in dem för att en viss gruppering, kön, geografi, etnicitet eller fackförbund ska vara representerad.
Det skulle behövas ett nytt socialdemokratiskt parti, ett som fokuserar på kärnfrågorna i stället för mångkultur och genus. Ett som inte ruttnat inifrån sossarna har.
Karl har i viss utsträckning rätt. Jag tror det skulle behövas en återgång till gammeldags Socialdemokratisk ideologi, som strävade efter att befria människan, inte tvinga in människan i en roll. Men jag anser också att den befrielsen måste gälla alla människor, oavsett kön och kulturell bakgrund. Alla människor har samma värde. Men det behöver inte betyda att alla måste göra samma saker, den delen tycks ”nya socialdemokraterna” ha missat.
Att inte fokusera på det är inte det samma som att ignorera.
Problemet med mångkulturen är att den står i konflikt med socialt kapital, vilket såvitt jag ser är en nödvändighet för att långsiktigt upprätthålla folks vilja för att driva en sådan politik. Överhuvudtaget finns det skäl att ifrågasätta mångkulturen som ideal, samhällsforskningen pekar ganska entydigt på stora problem och neglegerbara vinster.
Problemet med feminismen är att man köpt in sig på en av de mest extrema inriktningarna. Den är i mina ögon mer destruktiv än konstruktiv.
Jag tycker att människor ska få leva som de vill och ägna sig åt vilken kultur de vill så länge de inte bryter mot lagen.
Och det spelar ingen roll att mångkulturen fungerar väldigt dåligt?
Några exempel på hur det gått i Holland:
http://www.nisnews.nl/public/270308_1.htm
http://web.inter.nl.net/users/Paul.Treanor/immigration-nl.html
Iden grundar sig i en fundamental okunskap om allt vad socialpsykologi heter.
Det är stora skillnader på Holland och Sverige. Vad som är orsakerna till de olika problem som de bägge länderna har är utanför ämnet i detta blogginlägg. Men jag anser att varje människa bör få leva som han eller hon vill, så länge det inte är olagligt. Däremot bör inte kulturella eller religiösa skäl vara någon orsak att bryta mot lagen.
Så det spelar ingen roll om landet kollapsar om 50 år pga det?