Via Per Ström hittade jag en både kul och tragisk historia i Svenskan om en kvinna som tog springnota från en taxi, men glömde sin väska i taxin. Hon kontaktade då chauffören för att få tillbaks väskan. Han ville inte lämna den utan att hon betalade resan. Då anmälde hon honom för våldtäkt. Tack vare övervakningskamera i bilen så kunde mannen styrka sin historia. Annars så är det ju en trovärdighetsfråga vem domstolen ska tro på.
Tyvärr är det allt för vanligt att kvinnor ljuger om våldtäkter, ibland till synes helt utan anledning. Många ifrågasätter också att det finns kvinnor som ljuger om våldtäkter.
En annan sida av problemet är att det begås våldtäkter i Sverige och det måste vi försöka stoppa. Men då krävs det att vi gemensamt försöker komma fram till hur. Då krävs också en sansad syn på hur det ser ut. Till exempel så måste man inse att de flesta män inte är våldtäktsmän. De flesta kvinnor blir aldrig våldtagna. Inte heller de flesta män. De flesta barn utsätts varken för manliga eller kvinnliga pedofiler.
Överfallsvåldtäkter är ytterst ovanligt även om staten slösat pengar på att låta en galning bevisa motsatsen med usel forskning som grund. Däremot är skräcken för överfallsvåldtäkter stor. Detta trots att all statistik visar att betydligt fler män än kvinnor blir överfallna utomhus så är det kvinnorna som inte vågar gå ut. Men skräcken kommer vi inte åt med sänkta beviskrav eller utegångsförbud för män.
De flesta våldtäkter som sker sker i hemmen och där förövare och offer känner varandra. I de flesta fall finns inga vittnen. Ibland kommer anmälan flera år efteråt och efter mycket påverkan av andra. Se bara på Tito Beltran.
Det är därför det är svårt att fälla de som faktiskt begår våldtäkter. Bevisning saknas helt enkelt. Ska vi fälla fler så måste vi våga säga att vi är ute efter att avskaffa rättstryggheten eller införa kameror i de privata hemmen. Alternativt så måste vi våga tänka nytt och försöka hitta nya lösningar.
Sen är det faktiskt också så att om en kvinna inte visar några tecken alls på att ha blivit våldtagen, utan kommer på det senare, så får man finna sig i att trovärdigheten naggats i kanten. Har man inga märken på kroppen, inte ropar på hjälp eller liknande så är det svårt att komma några år senare (kanske i samband med en vårdnadstvist) och påstå att man blivit våldtagen. Då måste seriösa åklagare lägga ner fallen. Blir någon rånad, så väntar de inte flera år med att anmäla det. Varför ska man vänta med att anmäla våldtäkter?
Jag kan förstå chocken och att tyvärr någon går hem och duschar innan de kommer på att de ska anmäla. Jag kan också förstå att några försöker glömma och att de inte kan, så att de därför väntar. Jag förstår också om några känner sig hotade och därför inte vill gå till polisen. MEn även om jag och säkert många andra kan förstå varför man inte anmäler, så betyder det inte att det är rätt att vänta.
Faktum är att det är svårare att hitta bevis om det går flera år. Priset för att vänta kan vara att den jäveln går fri för ingen minns exakt vad som hänt just den dagen och alla tekniska spår är borta. Därför måste kvinnor lära sig att vara försiktiga och att göra motstånd till exempel genom att skrika – även när det är svårt. Men också att gå direkt till polisen, eller sjukhuset. Det är bästa sättet att se till så de skyldiga åker dit.
Men oavsett om det går att fälla de skyldiga i större utsträckning eller inte, så kan vi se till så att samhället skyddar de påstådda offren. Samhället måste kunna skydda de som är upplever att de är hotade, oavsett om hotet är verkligt eller påhittat. Det arbetet är för viktigt för att lämna över till galna fanatiker på kvinnorjourerna ihop med en bunt pengar som används för att sprida manshat och kidnappa barn utöver det mycket viktiga arbetet att skydda hotade kvinnor.
Låt det räcka med att någon känner sig hotad för att få larmpaket, besöksförbud och liknande. Låt det bli lättare att få börja ett nytt liv med skyddade uppgifter. Kanske är det också dags att se över vapenlagarna i Sverige. När allt fler kriminella har vapen kanske de goda krafterna också behöver beväpna sig. Men lösningen är inte att döma män kollektivt för våldtäkt, eller sänka beviskraven så att vi får fler oskyldiga i fängelserna.
Däremot kan jag tänka mig att ha en lagstiftning som i vissa extrema situationer vänder på beviskraven. När det gäller våld (med eller utan sex) så kanske förövaren ska ha bevisbördan för att visa att det varit frivilligt. Då räcker det med att kunna uppvisa skador för att fälla någon. De som ägnar sig åt tuffare sex får hitta sätt att bevisa att det är frivilligt, på samma sätt som boxare visar frivilligheten genom att gå upp i ringen. Kanske är det en god ide att dokumentera ”stoppord” som att kasta in handduken under en boxningsmatch. Jag är inte säker på att det är rätt väg att gå, men en tydlig – om än tveksam – lagstiftning är bättre än godtycke i rättssalen eller att allmänheten – läs media- ska döma. Det är åtminstone en bättre utgångspunkt för en seriös diskussion än den som extermisterna har.
Men att dra det så långt så att varje man ska behöva ha en kamera med sig, likt taxichauffören, varje gång han träffar en kvinna är inte rätt väg att gå.
Läs även andra bloggares åsikter om våldtäkter, våldtäktsanmälningar, falska våldtäkter
