Var gick socialdemokratin åt helvete?

Innan min senaste hårddsikkrasch så påbörjade jag ett långt inlägg om var Socialdemokratin gick åt helvete. Tyvärr är det något som inte finns kvar. Men även om dokumentet inte finns kvar, så finns mina tankar kvar. Det kanske även åsiktspoliserna i regeringen borde lära sig något av. Man kan inte förbjuda tankar eller åsikter, oavsett hur mycket filter, övervakning och utpressning man använder.

När det gäller socialdemokraterna så började det hela som en frihetsrörselse. Man ville befria arbetaren från kapitalistens bojor. Detta skulle man göra genom frihetsreformer som allmän rösträtt, rimliga villkor på arbetsplatsen, ett rättsäkert samhälle, social trygghet och en dräglig ekonomi för alla. Under åren har vi kunnat se åtskilliga reformer i syfte att ge medborgarna möjligheten till ett bättre och friare liv.

Några exempel på detta har under åren varit:

Men så har till sist samhället nått dit att alla som vill får och kan studera. Alla som vill bo bra har råd att göra det. Pensionärer är inte fattiga. De sjuka får en bra vård. Barnadödligheten är lägst i världen.

När allt är så bra så är det svårt att gå vidare. Även om det finns sprickor i fasaden så är folkhemmet uppbyggt. Vi har fortfarande människor som far illa i Sverige. Vi har enorma problem med människor som misshandlas av systemen och som faller mellan stolarna (tex för sjuk för a-kassa och för frisk för sjukersättning). Självklart finns det brister och det kommer det alltid att finnas. Särskilt därför att verkligheten förändras. Ett trygghetssystem eller en lag som har 50 eller 100 år på nacken och som kanske var perfekt när den infördes under industrialismen kanske inte fungerar lika bra i tjänstesamhället. En del tankar som kanske var bra har spelat ut sin roll. Ibland så har en teoretisk lösning visat sig inte fungera lika bra i praktiken, men då är partiet för stelbent för att ändra på det.

Jag ska ta några exempel på när jag tycker att Socialdemokraterna inte har hängt med i utvecklingen:

Pigavdrag kallas det när man får skatteavdrag för några timmars hjälp i hemmet varje vecka. Det var rätt att avskaffa pigsamhället. Men det är faktiskt inte relevant nu, ca 100 år efteråt.

Reklam-TV. Ja det var faktiskt en politisk fråga på 80-talet. Socialdemokraterna ville inte ha reklam i TV. Inte jag heller. Men verkligheten visade att reklamen kom ändå, via satellit och kabel. Till slut står vi där med en kommersiell TV som vi trots reklamen får betala via fåniga TV-licenser.

EU. Oavsett om man är för eller emot internationalisering och EU så kan man nog hålla med om att det är lite märkligt att det ska behövas en ekonomisk kris för att partiet ska bestämma sig för att gå med. Antingen borde vi sagt ja tidigare, eller så borde vi fortfarande vara utanför.

Hyresreglering. Vi som bor eller bott i Stockholm vet att marknadshyror existerar och är väl utbrett. Det kallas ”andra-hand”. Även om iden med reglerad hyressättning är god så fungerar det inte i praktiken. Då har partiet valt att stånga sig blodig för den gamla iden, som kanske en gång fungerade istället för att se på verkligheten idag och försökt hitta en fungerande modern lösning. Förmodligen har det att göra med att klia HGF på ryggen.

LAS. Lagen om anställningsskydd var mycket bra under industiralismen. När människor arbetade på bruket från vaggan till graven och det inte fanns särskilt många anda jobb att välja på var den snudd på livsviktig. Men på tvåtusentalet när allt fler byter jobb som andra byter sexpartner så kanske den behöver moderniseras. Vi ser stora företagsnedläggningar i Sverige därför att LAS gör det billigare att lägga ner i Sverige än utomlands. Systemet med LAS gör att många idag tvingas gå runt med tillfälliga anställningar därför att företagen (delvis på grund av okunskap) inte vågar fastanställa. När det finns alternativ med tillsvidareanställning så föredrar banker och många andra att bara ha dessa som kunder och övriga har ett helvete med allt från hyreskontrakt till telefonabbonemang. Det betyder inte att anställningsskyddet ska bort, men det är dags att hitta en modernare form för det. En månadslön (Eller två) per anställningsår (ej förhandlingbart) kan vara en bra början – även om det ska behövas saklig grund för uppsägning. Det kan vara en mycket bättre lösning än turordningsregler som ändå förhandlas bort titt som tätt. Men här är väl facket den man kliar på ryggen.

Men det är inte stelbentheten som är det största problemet inom Socialdemokratin. Det är bara ett av symptomen. Problemet är att man långsamt förändrats från en frihetsrörelse till en trygghetsrörelse.

Förr var kravet att alla skulle ha möjlighet till högskoleutbildning. Idag ska alla tvingas till högskoleutbildning. Det är inte bara slöseri med skattemedel utan också grunden till mycket mänskligt lidande.

Förr byggde man bra bostäder så att alla skulle ha rätt till ett drägligt boende (miljonprogrammet). Idag är byggandet så reglerat i detalj så det är för dyrt att bygga. Varför behövs till exempel bygglov för att måla om sin villa? Varför måste man ha hiss för att bygga en vindsvåning?

Förr skulle alla ha rätten till ett arbete och det pratades också för inte så länge sedan om rätten till heltid. Detta gällde särskilt kvinnor. Nu ska alla tvingas arbeta heltid, oavsett om de vill eller inte.

Nollvision i trafiken är den största dumheten i trygghetsfascismen. Människor kommer alltid att dö. Om dödligheten i trafiken minskar från ca 0,5% till 0,0% så ökar dödligheten i icketrafik från 99,5% till 100%. Samtidigt så har vi totalt avskaffat möjligheten till en fungerande trafikmiljö. Till vilken nytta?

Det andra stora felet Socialdemokraterna gjort – bortsett från att bli trygghetsfascister – är att man när klassamhället i princip försvunnit i Sverige saknade en tydlig fiende. Då valde man den svenska mannen. Jämställdhet var inte i sig tillräckligt utan det var viktigare att förtrycka mannen än att ge kvinnan frihet.

Några exempel på vad detta ställt till med är följande.

Mannen ska tvingas göra sin del av hemarbetet. Därför ska inte ensamstående kvinnor få skatteavdrag för hemhjälp.

Mannen ska tvingas vara hemma med barnen. Därför ska inte kvinnan få vara det även om hon (och maken) vill.

Mannen ska inte få köpa sex. Därför ska kvinnan förbjudas att sälja sex. Detta gäller även om det bara är att prata sex.

Att kvinnan alltid ska ha större rättigheter när det gäller barn och familj är däremot inget viktigt att rätta till. Inte heller att männen är överrepresenterade i fängelserna, att kvinnorna lever längre än männen och att män är mest utsatta för våldsbrott (vilket aldrig manifesteras). Likaså den ojämlika lagstiftningen kring värnplikt visar att det inte handlar om jämställdhet utan kvinnokamp. För att blanda bort korten ägnar man sig dessutom åt en massa trams som att försöka förbjuda sandlådor eller genusanalys av kärnbränsleförvaring.

Att socialdemokraterna förändrats från ett parti som tagit ställning för alla människors frihet till att bli ett förtryckarparti under benämningar som ”trygghet” och ”feminism” visar ungefär varför det gått åt helvete.

Det gläder mig att nu den ideologiska diskussionen inom partiet börjar vakna igen. Men den måste drivas underifrån. Kanslihussossarna saknar förmåga att se längre än till nästa val. Där handlar det bara om att återta regeringsmakten. Inte om vad den ska användas till. Tyvärr verkar trångsyntheten vara den samma bland de flesta som avlönas direkt eller indirekt av partiet (eller andra delar av röran). Under de över 20 år jag var medlem ansåg jag alltid att min största styrka var att jag hade ett civilt jobb och umgicks med folk som saknade partibok. Det gav mig andra perspektiv och förståelse för människors behov och önskningar på ett helt annat sätt än jag upplevde fanns hos många av mina partikamrater.

Jag hoppas mer än jag tror att såna som Erik Laakso och Jonas Morian med flera ska kunna driva den ideologiska processen inom partiet (kanske i dansk riktning). Dock är det viktigt att den handlar om framtiden och inte likt religiösa diskussioner fastrar i vem som sagt vad och hur det ska tolkas. Själv har jag i det närmaste gett upp hoppet.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Socialdemokratin, Socialdemokraterna, trygghetsfascism, feminism,