I Sverige pratas det mycket om rättigheter. Men man glömmer så lätt en obehaglig sanning. En rättighet är bara en rättighet om den kan försvaras med våld. Det sägs till exempel att kvinnor ska ha rätt att gå nakna genom stan utan att bli antastade eller våldtagna mitt i natten. Jag instämmer i att det är en fin tanke. Men en fin tanke räddar ingen. Det enda som kan ge den rätten är att försvara den med våld. Hur garanterar man då att det alltid finns någon som med våld kan försvara den rätten. Ett sätt är naturligtvis att den kvinna som vill gå naken själv lär sig slåss eller beväpnar sig. Risken för att någon ska våldta en naken kvinna med en skjutklar pistol i handen får nog ses som minimal. Hon kan naturligtvis också anlita någon att göra jobbet åt henne. Någon kan gå två steg efter och bevaka hennes ”rätt”. Ett annat sätt är att ställa en polis/vakt/soldat i varje gathörn.
Vill vi ha något av dessa samhällen om kvinnor ska ha rätt att gå nakna utan att bli antastade? Eller ska vi nöja oss med att det är en fin tanke? Personligen anser jag att det bästa är ett samhälle som via ord förklarar att kvinnor bör ha den rätten och att det följs upp med att alla vi normala människor tillsammans förklarar att vi inte accepterar övergrepp utan är beredda att med våld försvara den kvinna som vill gå naken genom stan.
Samtidigt tycker jag också att vi måste tillåta männen samma rätt att gå nakna. Men om en man visar någon mer privat del av kroppen så skriks det på polis. Ska inte männen ha samma rätt som kvinnorna att få visa vad de vill? Då ska inte lagen användas för att antasta männen. Samtidigt måste både män och kvinnor acceptera att klär man av sig naken så kan någon se dem naken och vilja titta. Det är inte samma sak som att antasta.
Ett annat exempel på självklara rättigheter som många anser sig ha är den nu aktuella debatten om IPRED. Vissa anser sig ha rätt till ersättning för sitt arbete, som de offentliggjort. Andra anser sig ha rätt att ladda ner och ta del av vilken information som helst som är offentliggjord. Men det IPRED egentligen handlar om är att ge statens hjälp att ta till våld för att genomdriva sin rätt. I slutänden ska skiv- och filmindustri ta statens våldsmonopol till hjälp för att driva in de pengar som de anser sig ha rätt till. Personligen anser jag att om någon vill behålla något de skapat för sig själva så får de väl låta bli att publicera det i lättkopierad form. Enkelt och utan integritetsingrepp.
Staten ska inte låna ut sitt våldsmonopol för att förhindra människor att ta del av offentlig information. Tvärtom staten ska försvara människors rätt att ta del av offentlig information. Allt annat är ovärdigt en demokrati och ett av flera stora ingrepp i den individuella frihet som jag anser är värd att försvara.
Därför hoppas jag att det finns borgerliga riksdagsmän som fortfarande är beredda att försvara informationsfriheten. Jag hoppas också att det finns en politisk opposition i riksdagen som är mer intresserad av oppositionspolitik än att fördela ministerposter i en regering som de kanske aldrig frå bilda. Det går inte bara att hålla käften och hoppas att motståndarna gör bort sig så mycket så att de blir valda utan politik. Det skapar bara politikerförakt och öppnar för Piratpartiet och Sverigedemokraterna. Valet mellan dessa två är enkelt och personligen är jag inte långt ifrån att stödja Gå-med-I-Piratpartiet-Dagen.
Men uppgifter från en trovärdig källa om att S ska ha uttalat sig om IPRED trots att jag inte lyckas hitta något om det gör att jag inte är beredd att ta det steget – i alla fall inte nu. Jag väntar med spänning på att få uppgifterna verifierade och se vad som sägs. Är det inte ett tydligt ställningstagande för människors rätt mot storföretagen, så kommer Piratpartiet ett steg närmare en ny medlem i mig, även om de saknar en heltäckande politik.
Jag har alltid ansett att politik är för viktigt för att överlämna till proffspolitiker och det är också därför jag har mer än 20 år av politiskt engagemang bakom mig. För vissa är politik en ball och trendig grej, för andra en livsnödvändighet. I Sverige ser det ut att bli mer och mer nödvändigt, men samtidigt mer och mer svårt då regeringen är ett skämt och oppositionen förhandlar om ministerposter och leker namnlekar istället för att bedriva politik.
Sällan har väl Ebba Grön känns så aktuellt som nu:
Läs även andra bloggares åsikter om rättigheter, våld, IPRED, frihet, Piratpartiet, Socialdemokraterna, regeringen, politik, opposition, de rödgröna
Artikeln låter helt rätt i mina öron.
Någon gång måste människan agera och säkra sina rättigheter.
[...] MinaModerataKaramell…, annarkia, gameover, As Good as it gets, Törnebohms Hotspot, El Rubio talar, jj.n, Badlands Hyena, Ett Otygs funderinga… och Björn Wadström – ett…, Gör de skäl [...]
Det är lite lustigt hur Jan Guillou gick på om upphovsrätten. I boken fienden inom oss, visade han prov på en visdom som verkar som bortblåst när det är fråga om hans egen lilla sandlåda.
Regeringen och för den delen riksdagen i sin impotens när det gäller integritet och demokrati, håller på att skapa nästa generation av militanta aktivister. De som konstaterar just det du säger, att rättigheter bara är sådant man är beredd att försvara med våld.
Jag har aldrig försvarat våldsamt motstånd mot en demokratisk stat och kommer inte att börja nu heller. Men det viktigt att med alla till buds stående demokratiska och fredliga medel slå tillbaks mot dessa galningar som bedriver krig mot svenska folket bara för att säkra sin egen makt.
Skojar du?
Varför ska du ha rätten att bara ta vad du vill? Varför kallar du upphovsrättsinnehavarnas självklara rätt för krigföring mot svenska folket?
Har du sökt hjälp någonstans?
Förvånad: Har du någonsin lagat mat efter ett recept någon annan skapat utan att betala uppfinnaren? Har du någonsin haft sex i en ställning som någon annan uppfunnit utan att betala uppfinnaren?
Varför ska just de som skapar lättkopierad information och väljer att offentliggöra den ha större befogenheter än polisen för att godtyckligt kräva den betalning de vill ha för något som den ”betalningsskyldige” inte blivit upplyst om innan. Som informationssökare på internet är det omöjligt att veta vilken offentliggjord information som någon i efterhand vill kräva betalt för. Kan man i framtiden bli betalningsskyldig för att se film på Youtube? Kommer gammelmedia att kunna kräva betalt för att man läser tidningen på nätet och de hävdar att det minskar deras möjlighet att man köper tidningen i pappersform?
Jag kanske borde söka hjälp, juridiskt. För sanningen är att jag har laddat ner en hel del under årens lopp. Det allra mesta är kända låtar som jag tidigare köpt på CD/vinyl men det är lättare att hitta på internet än att söka i en allt för stor och oorganiserad skivsamling.
Nu bor jag i Honduras och har svårt att köpa svensk kultur eftersom transporterna inte är pålitliga. Därför tvingas jag använda internet som distributionsmedel och så länge det inte går att ”köpa” produkterna i bra format och garanterat virusfria så är mitt val att ladda ner från andra användare eller avstå från svensk kultur. Om nu de som skapar kulturen inte vill att jag ska ha tillgång till den så får de väl avstå från att göra den lättillgänglig.
Men viktigast nu tycker jag är att direkt stoppa allt kulturstöd till musik och filmskapare. Likaså straffskatten på lagringsmedia. Dessa jävla gamar ska inte ha ett öre till av andra än de som frivilligt vill betala för att köpa deras produkter.
Frågan är ju vem som egentligen väljer att offentliggöra verken som fildelas. Tror du verkligen att det är artisten som lägger ut filen på TPB? Kontentan av ditt svar är att om någonting är enkelt att kopiera så är det per automatik fritt för alla att använda, oavsett vad verkets upphovsman tycker?
Lättkopierat är synonymt med fritt från upphovsrätt alltså?
Intressant. Ditt personnummer är lätt att kopiera, liksom din namnteckning och kortnummer. Dessa är alltså fritt tillgängliga för alla som kan tänkas vilja ha en kopia? Jag kan tänka mig en scannad bild som min kopia, gärna tiff om du har möjlighet. Har du inte publicerat uppgifterna själv kan jag ställa upp och göra det åt dig, så att vi inte undanhåller dem för någon.
Om nu inte kulturskaparna ska ha något stöd utom från dem som vill betala, så ska i rimlighetens namn de som inte vill betala sluta åka snålskjuts. Ni får hitta på något att göra själva, typ gå en promenad eller pilla naveln istället. Agreed?
I den mån jag använder recept så är det läst innantill i någon kokbok, så där finns det nog inte något brott. Vad gäller sexställningar tror jag inte att någon upphovsrätt behöver bevakas.
Jag har också laddat ner saker och ting (i liten omfattning, inget jag är stolt över), men jag försöker _inte_ skylla på någon annan. Det är jag som har utfört ett brott, i regel har jag rationaliserat med något av de vanliga fildelarargumenten, men faktum kvarstår. Ett brott har begåtts och orsaken är girighet (som alltid). Girighet, som därför decimerar fildelarens påstående att artisterna är giriga.
Varför är det så svårt för fildelare att erkänna det (för sig själva åtminstone)?
Jag tror inte att de flesta artister väljer att lägga ut något på TPB, men de flesta artister väljer att spela in musik i ett format som är lätt att sprida. Det är ett problem om de vill ha betalt, men trots allt inget problem för staten eller det svenska samhället. Det är ett problem för den artisten.
Jag skulle också vilja ha betalt för vad jag skriver. Men jag kan inte kräva betalt av dig enligt en påhittad prislista för att du läst det du hittat på på min webbplats, inte ens om någon länkat till det eller till och med har en kopia av materialet (som tex Google har). Vill jag inte låta någon läsa det gratis så får jag låta bli att lägga ut det. Då får jag spara det på min egen dator.
Jag anser att man måste välja. Antingen ska staten betala för kulturen (via kulturstöd och straffskatt på lagringsmedia) men då ska också kulturen vara tillgänglig för folket. Om kulturen ska vara tillgänglig bara för de kunder som väljer att köpa den så ska bara de betala. Då ska inte staten lägga sig i.
Kan inte artisterna leva på vad de gör så får de väl söka ”riktiga” jobb som någon är beredda att betala dem för att utföra. Men jag tror inte det någonsin kommer att bli ett problem för några artister. Däremot för grammofonbolagsdirektörer. För det är svårt att kopiera känslan vid en konsert. Att jag kunnat se till exempel Ulf Lundell ”live” via något nedladdat på nätet gör bara viljan att se honom live på Skansen större. Alltstå tjänar han pengar på fildelningen. Det är bara skivförsäljningen som påverkas. Men som sagt, vore det möjligt att ladda ner en laglig fil, garanterat virusfri och med rätt att göra det vid flera tillfällen (så man slipper säkerhetskopiera och liknande) för en rimlig slant så skulle jag gärna köpa det.
Likaså skulle jag gärna betala MER än vad en DVD kostar om det gick att hitta bra svenska filmer (Eller ännu hellre ljudböcker) för snabb och säker nedladdning här i Honduras. Problemet är att det inte finns bra försäljning av sånt utan jag tvingas välja bittorrentlösningar eller med risk att hitta undermålig kvalitet, avbruten nedladdning eller i värsta fall virus. Det är lätt värt några tior eller hundringar för att slippa detta. Fysisk transport hit är inte bara miljövidrig utan också svår och osäker(om man inte betalar för kurirpost).
Om jag lägger ut mina kortuppgifter på nätet så tycker jag självklart att det ska vara tillåtet att titta på det. Men att använda det för att stjäla pengar från den mina konton ska självklart fortfarande vara förbjudet. På samma sätt ska det vara tillåtet att läsa/titta/lyssna på allt material på internet. Däremot att sprida, sälja, förfalska eller liknande ska vara förbjudet och straffen ska vara i proportion till brottet.
Men det är polisens sak att upprätthålla det förbudet och det ska inte ske till priset av avskaffad rättsäkerhet.
[...] som jag är personligt bekant med hur S ställer sig till IPRED så får jag bara tystnad eller lögner till svar. Dock tror jag inte att normalt vettiga och intelligenta människor plötsligt tappat [...]